En sak som är väldig tuff är ensamheten. Jag har en underbar familj och fantastiska vänner! Dessutom en son som pussar mamma på kinden och säger "älskar mamma". Men ensamheten i hjärtat. Att inte ha nån att få krama när de e tufft. Nån som finns där och kan ge den där känslan när de bara pirrar i kroppen. Jag saknar någon att älska. Någon att kämpa för. Men hur ska någon någonsin vilja ha en flintskallig, mager tjej som har cancer och som inte vet hur länge hon kommer va sjuk och hur många år hon kommer ha biverkningar.. eller om hon ens kommer överleva. Va ska ja skriva i min kontakt annons? Jag kan ju inte ljuga. Dessutom vet ja aldrig när och hur länge ja kan hamna på sjukhus. Ja kanske inom en tid kan se ut som vanligt igen men kroppen inuti kommer aldrig se ut som vanligt igen.. jag önskar så att detta bara kunde va över snart. Att ja kunde lita på de ja sa. Men man vet aldrig med den här sjukdommen och hur ska ja då kunna va ärlig mot folk?
De är inte bra, men de är bättre. Men det har vart ett rent helvete! Kort sagt om den där jävla sjukdommen!