Oj va tiden har gått. Sen senaste inlägget har de varit en riktig bergodalbana. De gick inte längre o ta in allt för min kropp och själ. Panikångest attacker, psykolog besök och antidepressiva. När kroppen bara stängs av och man känner varken smärta, glädje eller kärlek. Jag kände inte om ja frös eller om ja va trött. Visste inte om ja sovit under natten när ja vakna på morgonen. Jag visste inte om ja va hungrig eller mätt. Man kan va mycket kroppsligt sjuk. Men att va sjuk i själen är den tuffaste biten. Att bara bryta ihop o be mamma ringa psykakuten. Att inte veta var man ska ta vägen. Ställa klockan för när man behöver äta. Jag kanske har vart stark länge. Men ett tredje återfall, ett tredje nederlag. Ett tredje kämpande. Hur länge ska ja behöva kämpa. Så fort de verkar bra så vågar ja knappt tro de e sant. Hur jävla rent de verkar i vätskor och blod och benmärg så vågar ja inte satsa på nått för ja vet att ja ändå kommer få avbryta för ännu en ny utmaning.. när ska ja få bo i min lägenhet, ta hand om mitt barn och satsa på framtiden. Som tur är, är ja en väldig positiv människa och njuter av dem stunderna ja får va med. Men självständigheten river i mig. Jag vill bara få vara jag. Jag gråter varje gång jag skriver på bloggen för ja får ur mig de som skaver i mig. De kommer alltid skava de vet jag. De e saker ja måste lära mig leva med. Acceptansen för ett osäkert liv. Men varje dag måste man göra till de bästa. Och dem dagarna ingenting går får man lyssna på kroppen! Och acceptera det. Bara för livet blev en mardröm får man aldrig sluta drömma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...