Hej! Nu va de ett tag sen. Har varit ur zon ganska länge känns de som. Ja har vart med om ganska mycket den senaste tiden och ja har nog vart i helvetet o vänt. Ja e inte tillbaks på jorden än, men jag hoppas att ja e på god väg. Under de senaste dagarna har de fötts positiva tankar igen o hoppet har växt sig starkare! Hur jävligt jag än har haft de så kommer nog aldrig den där känslan som jag alltid haft för svårigheter. Att ja sopar av mig på axlarna och går vidare. Att saker inte ska få en o falla. Och ärligt talat så orkar ja inte gå runt o tänka på att de kan komma tillbaka. Ska hela ja bryta ihop när ja äntligen börjar bli stark igen. Nej de har ja faktiskt inte tid me! Denna sjukdom må ha satt sina spår. Och ja bär med mig de jämt! Men att älta saker. Upprepa. Prata ut. De har aldrig vart min grej. Nu blev de som de blev. Ingen kan göra nått åt de. Och att sitta o prata med nån får mig bara att må ännu sämre. Vi fyller våran ryggsäck genom livet och den formar oss va givet. Men för varje dag som går och varje år vi passerar så planerar vi för framtiden o va som komma skall. Och de e där jag vill leva. I glädje o harmoni. Inte nån som gråter av oro. Man får bara hitta ro med de som e nu. Sen kommer ja absolut va arg o bitter vissa dagar när man bromsas av en sjukdom. Men just nu orkar ja inte tänka så för de blir tyvärr inte bättre..