När jag är rädd så läser jag. Jag läser på om allt som har med cancer att göra.. ja tror ja har läst den mest avancerade statistik om leukemi bara för att få veta. Ja e ofta inne på cancerfonden. Läser folks berättelser. Allt för att inte känna mig ensam. De känns alltid lite lättare efteråt, när jag vet. De känns viktigt och läsa om vad jag gått igenom för på nått sätt så har de redan glömts bort lite. Jag kan fortfarande återberätta nästan allt från dag 1! Tillochmed vad jag hade på mackan första dan på sjukhuset.. men för andra så är allt detta redan gjort och jag klarade de. De är inget dem har inne i själen som trasats sönder. Att bearbeta. Att få genomgå smärta för att bli frisk. X antal dagar på sjukhus. Dagar har blivit veckor. Allt snurrar runt i huvudet på en och man önskar de fanns en stänga av knapp. Hjärnan går liksom på högvarav så de ända som hjälper är att sova.. ja sover på morgonen. Jag sover på kvällen. Och på dan. Tillochmed på natten.. jag kan inprincip sova runt hela dygnet. Känns som ja inte orkar sova mer nu. Jag vill bara vara pigg och frisk. När ska de vända. När ska ja få lov att leva igen? Ge mig nån inre styrka att orka mig upp igen. Fred & Kärlek