Dag 1 är här. En dag med operation av cvk. Påbörjat 4 påsar cellgifter. En massa kortison. Illamående sprutor. När allt drog igång insåg ja hur redo jag var. Imorse var jag rädd. De är jag ännu men mer hanterbart. Dem tuffa grejer ja redan gått igenom har såklart tryckt ner min kropp nått ofanligt. Men har den klarat allt de ska den allt klara lite till.. De blir ett nytt krig, en ny kamp. Fighten var tydligen inte över än. Men envis som en get, stark som en oxe och lugnet själv. Ska ja nog genomlida en omgång till. Jag tackar för allt stöd och all medkänsla. Ni är fantastiska! Tack!

Idag ska vi välja. Hade ja kunnat välja något idag ett ända val så hade de vart och bli frisk. En ny resa är kommen, ett nytt helvete på jorden. Ett nytt lidande. En ny isolering. Att vara fängslad i sin egen kropp. Detta är värre än att hamna i fängelse, för då vet du att du gjort fel. Sjukhuset mitt fängelse, något jag inte valt.. instängd isolerad. Kost restriktioner.. allt detta en gång till. Att denna cancern ens får finnas. Hur många mer ska få lida. När ska man få bli människa igen? Denna gången, resa nr 2. Ska ja försöka ge er en större inblick i sjukdommen. Följa vardagen. Uppmärksamma er på mänskligheten. Låta er tänka på hur skört livet är. Hur viktiga våra val är. Vad som i slutändan verkligen betyder nått. Och hur viktigt det är att kämpa.