En sak som är väldig tuff är ensamheten. Jag har en underbar familj och fantastiska vänner! Dessutom en son som pussar mamma på kinden och säger "älskar mamma". Men ensamheten i hjärtat. Att inte ha nån att få krama när de e tufft. Nån som finns där och kan ge den där känslan när de bara pirrar i kroppen. Jag saknar någon att älska. Någon att kämpa för. Men hur ska någon någonsin vilja ha en flintskallig, mager tjej som har cancer och som inte vet hur länge hon kommer va sjuk och hur många år hon kommer ha biverkningar.. eller om hon ens kommer överleva. Va ska ja skriva i min kontakt annons? Jag kan ju inte ljuga. Dessutom vet ja aldrig när och hur länge ja kan hamna på sjukhus. Ja kanske inom en tid kan se ut som vanligt igen men kroppen inuti kommer aldrig se ut som vanligt igen.. jag önskar så att detta bara kunde va över snart. Att ja kunde lita på de ja sa. Men man vet aldrig med den här sjukdommen och hur ska ja då kunna va ärlig mot folk?
De är inte bra, men de är bättre. Men det har vart ett rent helvete! Kort sagt om den där jävla sjukdommen!

 

Lotta

21 januari 2015 17:48

Du skriver så klokt,fast du är så liten.......

 

fille

30 januari 2015 18:31

du ar den finaste och basta manniskan jag vet sa nan som inte skulle viljat ha dig pga din cancer ar anda inte vard dig fialia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...