Funderar mycket på de där när nån frågar hur man mår och hur de går med cancern.. När e du frisk osv.
Min status i dagsläge är att jag inte har nån cancer i min kropp och de är självklart huvudsaken. Men jag är inte frisk för de.. jag äter fortfarande mycket mediciner och då även broms medicin mot cancern. Jag dras med mängder av biverkningar efter alla tuffa cellgifter. Och dessutom så har jag gjort en transplantation. Och de e ganska mycket annorlunda än o bara få cellgift och kanske stråla en tumör.
Min cancer väg har inneburit att först få cellgift för att ta bort leukemin. Jag fick då 3 kurer och 6 injektioner med cellgift i ryggmärgsvätskan. Efter de var jag cancerfri. Sedan genomgick jag transplantationen. Då fick jag cellgift och helkroppsstrålning. Men de va inte för att döda nån cancer utan för att slå ut hela mitt eget immunförsvar. Alltså inprincip döda mig själv. För hade man gjort denna behandling och inte fyllt på med donatorceller så hade inte min kropp kunnat producera de vi behöver för att överleva. Våra vita och röda blodkroppar. Så när processen döda immunförsvaret är gjort så fyller man på med ett nytt immunförsvar. Då av en donator. Dem nya cellerna befinner sig nu på okänd ort kan man säga. Men eftersom den som donerar har samma genetik som en själv så brukar dem kunna hitta rätt och göra de dem ska. Men de innebär en stor risk. För tycker cellerna de är alldeles för konstigt här så ger dem sig på hela ens kropp. Organ som lever, njurar, tarmar, ögon och munnen. De blir en såkallad gvh effekt. Som kan innebära döden om den inte hålls under kontroll. En liten gvh effekt är dock bra för då vet man att cellerna håller borta cancercellerna. Jag har tex. Gvh i munnen och till och från i ögonen. De är saker man kan leva med men det är ändå saker som kräver lite mer omsorg som ögondroppar och olika krämer för munhålan. Och nu när jag har ett helt nytt immunförsvar så är de som att bli pånyttfödd. Jag är alltså egentligen bara 6 månader i min kropp och lika känslig mot bakterier som dem små. Jag får tex. Vaccinera om mig mot alla barnsjukdommar. Mässling, påssjuka och röda hund. Stelkramp och vissa typer av lunginflammationer. Jag får lätt feber som små barn och alla sorters virus och infektioner är extra tuffa för mig att ta hand om. Detta innebär att jag lätt kan hamna på sjukhus igen pga att ja inte klarar av de själv utan kan behöva intravenös behandling. Dessutom kan gvh effekter komma en tid efter transplantationen. Så om ett 1 år kan de dyka upp saker som man kanske inte väntade sig och de behöver då inte vara cancer men biverkningar. Så när ska man kunna säga att man är frisk? I skrivande stund har jag vattkoppor och en rejäl förkylning och ändå känner jag mig "frisk" då definition av att vara sjuk är ganska mycket annorlunda än för normala människor. I mitt tillstånd idag hade nog en annan känt sig sjuk och klagosam medans jag är glad att de bara är de här. Men de är fortfarande såklart tufft. Jag måste äta medicin mot allt! Och jag äter även medicin i förebyggande syfte.
Så sammanfattningsvis är jag fri från cancer men tyvärr fortfarande sjuk. Och jag är mycket fysisk svag och orkar väldigt lite.

 

Lotta

1 februari 2015 13:37

Du skev för ett tag sedan att du varit nere o vänt, och det kan man faktiskt läsa mellan raderna också, välkommen tillbaka!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...