Snart födelsedag. Bara några timmar kvar. Fast på sjukhuset. Hoppas de e första och sista födelsedagen jag vaknar själv på ett sjukhus. Vädret ute är kanon tydligen. Som de nästan alltid är på min födelsedag. Hade inte behövt gjort mycket dagen till ära. Men allt annat är bättre än de här. Kanske en god frukost. Men jag beställer väl in lite slät yoghurt med vaniljsmak i hopp om att de kanske ramlar i lite god frukt. Kanske dem har en nutella burk gömd i köket som dem kunde bre mina nygräddade chiabatta bröd med. Ett glas vanlig juice går väl inte att uppringa? Jag vågar nog inte ens tänka va de blir för lunch. Ja den bittra sanningen om att va sjuk. Den e inte så rolig när man kommer över 100 dagar. Och har säkert över 300 dagar kvar. Jag önskar mig en vanlig förkylning 100 ggr om utan ett ända klagomål. Jag önska så de fanns ett penicillin. 10 dagar sen är besvären borta. De börjar tära så på att va sjuk. På att vara fast i denna kropp. Ja har svikit mig själv 100 ggr om. Jag vill aldrig göra de igen. Jag vill lyssna på min kropp. Göra de som är bra för min kropp och själ. Jag ska fira min födelsedag i ett isoleringsrum på sjukhuset. Jag får helt enkelt göra de bästa av de. Så jag önskar mig en god natt sömn. Att mina värden har gått upp. Och att jag snart kan få komma hem. Små önskningar som är guld värda. Jag önskar även mitt liv tillbaka. Och om de finns nån stjärna där uppe som gör mig frisk igen. Jag tror de finns nån där uppe som vakar över mig. Och den finns i mitt hjärta.