En natt med lite halvdan sömn. Kan inte påstå att sängarna och kuddarna är världsbäst.. Tankarna och längtan innfinner sig. Man stannar upp och vaknar till. Ska man tacka sjukdommen för de. Jag kan inte sticka under stolen att cancern har fått mig tänka till. Vuxit i mig själv. Jag har fått sett och upptäckt saker jag inte trodde fanns. Sånt jag blundat för i ren självupptagenhet. Sånt man trodde bara hände på tvn. Jag har fått otroligt stor empati till människor jag inte ens känner. Jag vill kunna hjälpa andra som är drabbade. Man förstår nog inte sånt här om man själv inte är uppe i de men de är så många som blir drabbade. Alla anhöriga som lever med sin oro, dom ska stötta och stålsätta sig med styrka för att ta sig igenom vardagen och finnas för den sjuka. Jag är så imponerad av hur människan klarar av saker.
Roligt att de är så många som läser bloggen och man är väldigt nyfikna på er:) ni får gärna lämna kommentarer och frågor om de är nått ni undrar! De ger mig styrka att fortsätta när ni visar att ni finns:)