De är konstigt Hur man lär sig leva med saker. Gillar läget och bara gör. Jag kommer aldrig få en acceptans för de här men jag lär mig ändå leva med de. Leva fast jag är sjuk. Ibland glömmer jag men när vagnen med nålar och provrör kommer in i rummet då påminns jag av hur sjuk jag är. Idag har vart en sån dag. Trots lite smärta och nervositet så va de en positiv dag. Läkarn hade bara bra saker att säga! Och jag har bara en gång kvar med Spruta i ryggmärgen. Kan inte fatta att jag skulle klara ta detta 6 gånger när jag var livrädd för att ta ryggbedövningen när ja födde barn.. Men en sak är säker, människan klarar mer än vad vi tror! De är jag ett bevis på som e nål rädd och sprut rädd! På onsdag är de dax för nästa cellgiftsbehandling på 5 dagar. Inget man direkt vill läggas in för att få. Men man vet att de för nått positivt med sig. Och snart börjar de närma sig slutspurten! För varje dag som går kommer vi närmare slutet. Vi kommer in i sommarn och förhoppningsvis är de värsta då över. För mig är framtiden oviss. Jag vet inte vad som väntar. Kommer jag bli frisk. Man kan bli botad av bara mina behandlingar men risk för återfall är väldigt stor. Därför rekommenderas en stamcellstransplantation. Och procenten ökar för att bota sjukdommen. Men hur ska ja sen kunna vara säker. Kommer ja tänka mycket på de där med återfall? En sak är iallafall säker. Lever jag lite till så ska jag iallafall göra de ordentligt! Varför spara pengar på banken när man kan göra roliga saker. Jag ska passa på o försöka ta mig ut o resa. Bo i ett fint hem. Ha en fin trädgård. Ta vara på naturen. Och när jag orkar ska jag ha gäster jämnt! Laga mycket mat och ta vara på människor som bryr sig. Under mitt tak är alla välkomna! Jag ska försöka hjälpa samhället och kanske bli stödfamilj. Göra sånt vissa barn kanske aldrig får uppleva. Jag har visst mycket kvar o göra så de e bäst jag rappar på:)