Idag har de strömmat känslor genom kroppen. Första delen av dan delade jag tyvärr med herr illamående. Har fortfarande jätte svårt med frukost och alla mediciner jag behöver ta på morgon. För varje dag som går försvinner en dag utan tabletter. Jag längtar till den dagen ja inte behöver äta mer medicin. Bli piller fri. Men sen har dagen vänt till de bättre! Vi var och skrev på papper på banken så nu har familjen Ljungkvist/Hedlund en ny bil:) hoppas den för med sig lite tur och håller sig hel! Sen har jag hämtat min lilla guldklimp på dagis för första gången. Längtar så tills jag kan göra de själv igen. Få ta hand om min lilla bebis igen. Man saknar att ha den kraften att fixa o dona. Sånt som jag alltid gör. Efter de har jag varit med min familj, mamma, pappa och lillebror. Suttit ute och sugit in luften. På nått sätt var de lättare att andas idag. Börjar känna mig mer o mer som jag. De är en jobbig tanke vad som väntar framför mig. Ångest kryper sig på när ovissheten är här. Allt detta att inte veta vad som ska hända mig. Jag är väldigt rädd, men ändå så redo. Redo för vad de än blir. Man förbereder sig på de värsta. Det är ju trots allt min egen kropp som svikit mig. Jag vet liksom inte hur jag ska tackla de. Man sviker ju på nått sätt sig själv. Jag vet bara att jag i mitt huvud måste vara starkare än min kropp just nu. Jag måste bita ifrån och kämpa hårde för min kropp. Jag vill ju gärna få den tillbaks och helst i någorlunda bra form. Jag har lämnat över mig till sjukvården och hoppet ligger nu i deras händer. För jag lovar att göra de jag kan så får den medicinska utvecklingen göra resten.. mycket känslor. Men kvällen avslutades iallafall hemma hos svärmor&svärfar med färska räkor och mys. Så jag är mer än nöjd över va denna dagen har gett mig. Varje dag är en gåva och jag kan inte annat än älska livet.

Har aldrig känt så starkt för fåglarnas kvitter. Aldrig upplevt vårlökarna och alla blommor så vackra och betydande. Se gräset bli grönare och att allt vaknar till liv. Vinden i håret. Som jag just nu inte har. Men kan ändå känna känslan. Solglasögona som åker på och man känner sig näst intill bäst i världen. Man kan göra allt helt plötsligt. Vårens vackra vyer har aldrig känts så påtagliga. Jag vill oxå väckas till liv på ett sådant fridfullt sätt. Se solens strålar skapa sådant liv. Jag tror att den nu i stunden som den lyser över mig och in i mina ögon ger mig livet tillbaka. Solen föder liv och så också i oss. Den ger oss tro och styrka om en bättre tid. Den visar att tiden framför oss kommer bli bra. Den får en att kämpa. Jag ska se solens strålar igen och jag hoppas kunna stråla lika vackert som dem.