Jag e så trött på de här. Jag vet inte hur länge ja ska orka ha ont. Hur jag just nu ser en tjej ligga i en kal sjukhussäng. Hon väger bara 55 kg o har inget hår. En alldeles för stor tshirt som e sjukhuset och trosorna hänger inte längre uppe för rumpan har försvunnit. Hon e tanig men ändå alltid lite svullen. Hon hostar sådär jobbigt o upp kommer blodblandat slem. Hon har fått många morfin injektioner så avväjningen är ett faktum, svårt att ligga still, de ömmar i kroppen och svetten rinner. Biverkningar av olika sort mediciner visar sig. Hon kanske kämpar tappert i andras ögon. Men inne i själen är hon väldigt trasig. Hon vet snart inte hur hon ska kunna läka den igen. Hur hon ska ta igen den tid hon missat. Hon drömmer mycket mardrömmar. De börjar bli tunga saker. Och i de dunkla sjukhus rummet är de bara grått och mörkt! När ska ljuset komma? Ska ja få åka till nangiala? Jag vill kunna säga att ja ser ljuset. Bara ja vet vart ja ska. Att vara mittemellan och Inte veta varken in eller ut. Lida när man inte vet hur de ska ta slut. Kämpa kanske förgäves. De e som 50 vargar bara äter upp min kropp. Jag vet inte om cancern e borta och jag vet inte om ja skulle klara av o höra de en gång till. Man e så rädd och trött och frusen. Mitt hjärta fryser sakta till is.

 

Annie

2 november 2014 09:04

Å lider så med dig .. Alla styrkekramar till dig!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

 

Sara

2 november 2014 11:32

Du kämpar inte förgäves! Finns inte en chans att cancer skulle kunna vinna fighten mot dig!!! Styrkekramar

 

Gammelmoster Catrine

6 november 2014 18:19

😢❤lider med dej gumman..försök hitta tillbaka till ljuset o livet💕tappa inte hoppet👼 styrka o mod till dej.. Skulle vilja krama dej på riktigt gumman❤💜

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...