De är svårt att älska nån annan när man inte älskar sig själv. Från den första dagen jag blev sjuk har jag alltid sagt att när de här är över kommer allt bli som vanligt. Och jag har längtat tills den dag jag skulle bli mig själv igen. Den spralliga, glada, energifulla Fia. Hon som orkade näst intill allt! Hon som kämpade för att gå framåt! Hon som aldrig var rädd. Hon som efter en bilolycka fick ett kraftigt slag i huvudet och spräckte skallen. Hon som sväva mellan liv och död. Hon vaknade då upp för 3,5 år sen och insåg att ingenting va omöjligt! Man lever bara 1 gång. Jag gjorde de som föll mig in. Jag förverkliga mina drömmar. Jag hade mål. Jag slutade klaga. Efter 2 omgångar cancer, en benmärgstransplantation och en jävla massa sjukhus tid. Så har jag insett att de aldrig kommer bli som vanligt. Att ja aldrig kommer komma tillbaka till den vardag jag en gång hade. Hur jag känner i mitt huvud hur saker har förändrats. Hur JAG har förändrats. Jag måste nu lära mig acceptera den jag istället har blivit. För ja lever idag. Jag har inga muskler kvar, kroppen har blivit total förändrad. Orken finns knappt. Jag kan inte bära eller lyfta och jag kan knappt gå i trappor. Jag har tappat massa kilon. Jag har inget hår. Min mun är som en öken. Slemhinnorna i hela kroppen spelar ett spratt. Min hud är knottrig, torr och hård som en elefant hud. Jag är 23 år och har längre inga fungerande äggstockar. Inom en snar framtid kan jag va i klimakteriet. Listan kan göras lång... jag kommer ju aldrig bli som vanligt för detta är vad jag har blivit. Hur ska jag någonsin kunna älska nån när jag inte älskar mig själv..

 

Annie

12 oktober 2014 17:23

Massa kramar!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...