Det är när livet just har börjat, som allting får ett slut. Jag blickar tillbaka på dagarna ja minns. Jag har raderat de dagarna som är tyngst. Någon packa min väska lite väl tungt. Tog ingen hänsyn, bara kasta mig ut på en krokig stig. De va tungrott. De va blött, de va kallt. Att ja skulle leva på hopp. Jag hoppas än. Jag kämpar mig fram. De är mörkt och går uppför. Men ja ska inte ge upp. Min stoppskylt är inte kommen än. Ja famlar i dimman men ska ta mig ur de här. Jag bryter ihop och samlar kraft. Jag lever för stunden. Jag skrattar. Ska de sluta såhär så vill ja ha levt livet väl. Glädje o skratt. Att få sova hemma i en mjuk o go säng, en ända natt får mig lycklig. De var över 3 veckor sen ja sov i min säng. Och ja känner nu hur lite man blir glad av. Att sitta i soffan och titta på en film, blir helt plötsligt vardagslyx! Jag älskar livet. Jag vill fortsätta här. Imorgon får ja träffa min lilla grabb och livet blir plötsligt helt igen. Jag får 2 dagar, dagar av frihet. Jag berövades så mycket när du kom in i mitt liv. När du gav mig den ryggsäcken. När du bröt dig in och bara förstörde. Så många hjärtan du sätter ur balans. Så mycket tårar du förspiller. De hade räckt till ett helt vattenfall. Bara ordet cancer får mig att rysa. Jag tänker på alla er som drabbas av detta fruktansvärda monster. Vi får inte ge upp. Vi kan klara de här. Vi klarar så mycket mer än vi tror. Och tillsammans en vacker dag kan vi besegra de här. De onda monster. Jag har en bit kvar på min väg. Men ja hoppas ja är stark nog att tömma min säck på dina otäcka stenar! Jag har inte gett upp än. Over and Out!