När jag är rädd så läser jag. Jag läser på om allt som har med cancer att göra.. ja tror ja har läst den mest avancerade statistik om leukemi bara för att få veta. Ja e ofta inne på cancerfonden. Läser folks berättelser. Allt för att inte känna mig ensam. De känns alltid lite lättare efteråt, när jag vet. De känns viktigt och läsa om vad jag gått igenom för på nått sätt så har de redan glömts bort lite. Jag kan fortfarande återberätta nästan allt från dag 1! Tillochmed vad jag hade på mackan första dan på sjukhuset.. men för andra så är allt detta redan gjort och jag klarade de. De är inget dem har inne i själen som trasats sönder. Att bearbeta. Att få genomgå smärta för att bli frisk. X antal dagar på sjukhus. Dagar har blivit veckor. Allt snurrar runt i huvudet på en och man önskar de fanns en stänga av knapp. Hjärnan går liksom på högvarav så de ända som hjälper är att sova.. ja sover på morgonen. Jag sover på kvällen. Och på dan. Tillochmed på natten.. jag kan inprincip sova runt hela dygnet. Känns som ja inte orkar sova mer nu. Jag vill bara vara pigg och frisk. När ska de vända. När ska ja få lov att leva igen? Ge mig nån inre styrka att orka mig upp igen. Fred & Kärlek

 

Annie

6 september 2014 08:44

Skickar dig en Kram!

http://www.lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...