Jag är trött på den här skit sjukdommen nu. Trött på att vara trött. Trött på att inte orka ta del av sommarens roliga ting. Trött på att maten inte smakar. Att borsta sina tänder är ett rent helvete för de e så starkt i munnen. En sån sak som i vanliga fall e de skönaste som finns med ny fräsch tandkräms smak. Nu lider ja igenom hela tandborstningen.. men allt för att försöka hålla något i min kropp helt. För de e inte mycket som får den här kroppen att hänga ihop längre. Känns som man är en urvriden trasa. Mörbultad och öm. Både på in och utsidan. De e inte mycket som ska till för de ska brista. Lever jag på lånad tid eller va de bara meningen jag skulle få den här tiden på jorden. Man önska så de fanns nån som kunde svara för framtiden. Va som ska hända? Hur de ska bli? Ligger ja bara i väntans tider. Eller finns de ett öde för mig me? Jag vill bara att tiden läker alla sår. Att alla fina människor som funnits och hört av sig i tid och otid jag är evigt tacksam för dem små ord och handlingar ni utfört. Utan er hade de kanske vart svårare. Men att veta att nån tänker på en från hjärtat. De värmer även ett hjärta! De e tufft att va den sjuke. Men de är lika tufft att stå bredvid. Alla är vi rädda för döden. Men alla ska vi dö en dag. De ända vi inte kan veta är hur, när och var? Jag har väl egentligen inga mer måsten i livet eller saker ja skulle bli besviken på att ja inte gjort. De ända som känns förjävligt skulle vara att inte finnas som mamma till Loui. Och just nu e ja tyvärr inte mycket mamma till Loui för jag orkar inte. Och den orken är så fruktansvärt påfrestande för huvudet att inte ha. Men förhoppningsvis kommer den väl nån gång tillbaka. Frågan är bara när..

 

Annie

18 juli 2014 18:16

Blir så berörd när jag läser dina inlägg. Känner dig inte men önskar dig verkligen allt gott och att du ska få bli av med den där cancern!

Stor Kram till dig!

http://lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...