Jag är så arg och ledsen. Förvirrad. Jag vill ha tillbaka mitt gamla liv. Mitt gamla jag. Just nu känns de som de som vart roligt förut inte kommer kännas samma. Som att jag inte kommer våga nånting. Vara rädd för allt. Jag har tappat en bit av den som var jag. Att våga och inte vara rädd för nya saker. Jag känner stor irritation för människor och saker. Jag vill kunna påverka men de går inte. Jag kämpar men de börjar bli tomt. Jag vet liksom inte hur länge till jag ska orka. De va en sak att ta cellgifter för att trycka bort sjukdommen. De klara ja galant. Där hämta sig alltid kroppen när man trodde att man inte skulle orka mer. Och man fick ny energi och kunde ladda upp till nästa uppgång. Jag visste vad jag hade framför mig och jag visste att ja skulle kicka cancern utan problem. Och så blev också fallet. Jag svarade på alla behandlingar. Men med den här skiten känns de som att de står still. Jag får inte kraften tillbaka. Den inre styrkan har gått åt i all smärta och förändring i kroppen. Att ligga flera mil hemifrån. Till att inte få vara med hemma. Känna sig Utanför och inte kunna vara me. Jag e trött på att höra att de kommer fler tillfällen. Eller en dag kommer du orka igen. Jag kan bli så arg så jag vill spricka. När allt inte är en valmöjlighet utan att de bara är så och jag måste acceptera de. De här va inget jag valde. Utan kastades in i utan förvarning. Jag har fått gett upp hela mitt liv. Fått stanna upp. Fått kämpa. Helt utan anledning. Jag saknar mig, min familj vårat gamla oss. De som va vi. Jag är så trött på att se hur allt har blivit. Jag vill bara ha de som vanligt igen. Jag är trött på tårar och oro. Jag vill helst bara sköta mig själv. Utan att allt och alla ska veta hur de. Hur de går. Hur jag mår. Jag irriterar mig på allt tjat och gnat. Allt som ska organiseras ut efter mig och min familj. Den här ilskan växer sig starkare och den kommer gå ut över alla dem som jag älskar. Och den kommer vara svår att hantera. Men de blir väl den nya fia.. från att alltid varit glad och positiv. Så försvann hon i all denna skit..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...