När kroppen svävar på hopp och förtvivlan. När man inte längre vet vad man ska tro. När allt gång på gång sviker. När de känns hopplöst att kämpa. När man bara vill en sak och de inte går. När allt känns helt upp och ner. De här va den tuffaste prövningen jag någonsin vart med om. I smärta. I illamående. Att inte kunna äta eller dricka. Uppkopplad i 4-5 slangar varje morgon. Allt bara sliter på mig. Jag försöker se framsteg men bakslagen kommer lika snabbt igen. Jag vet inte längre hur mycket ork jag. Jag ser ljuset i tunneln men vet snart inte åt vilket håll. Tillbaka till livet eller andra sidan. Hur mycket ska kroppen orka innan den kommer kollapsa. Snurra min jord igen. Jag vill känna livet igen!

 

Jenny

9 juli 2014 09:45

Sänder dig kramar o kämpaglöd! Jag är för dig anonym men hoppas mina tankar till dig ska göra dig starkare! Kämpa på lite till, förstår att det är tufft och att du känner dig maktlös men snälla ge inte upp!!!!! Du verkar va en stark person och har en drivkraft få förundrat! Kom hem kom tillbaks och ge sjukdomen en smäll på käften, den ska inte få vinna över dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...