Snart födelsedag. Bara några timmar kvar. Fast på sjukhuset. Hoppas de e första och sista födelsedagen jag vaknar själv på ett sjukhus. Vädret ute är kanon tydligen. Som de nästan alltid är på min födelsedag. Hade inte behövt gjort mycket dagen till ära. Men allt annat är bättre än de här. Kanske en god frukost. Men jag beställer väl in lite slät yoghurt med vaniljsmak i hopp om att de kanske ramlar i lite god frukt. Kanske dem har en nutella burk gömd i köket som dem kunde bre mina nygräddade chiabatta bröd med. Ett glas vanlig juice går väl inte att uppringa? Jag vågar nog inte ens tänka va de blir för lunch. Ja den bittra sanningen om att va sjuk. Den e inte så rolig när man kommer över 100 dagar. Och har säkert över 300 dagar kvar. Jag önskar mig en vanlig förkylning 100 ggr om utan ett ända klagomål. Jag önska så de fanns ett penicillin. 10 dagar sen är besvären borta. De börjar tära så på att va sjuk. På att vara fast i denna kropp. Ja har svikit mig själv 100 ggr om. Jag vill aldrig göra de igen. Jag vill lyssna på min kropp. Göra de som är bra för min kropp och själ. Jag ska fira min födelsedag i ett isoleringsrum på sjukhuset. Jag får helt enkelt göra de bästa av de. Så jag önskar mig en god natt sömn. Att mina värden har gått upp. Och att jag snart kan få komma hem. Små önskningar som är guld värda. Jag önskar även mitt liv tillbaka. Och om de finns nån stjärna där uppe som gör mig frisk igen. Jag tror de finns nån där uppe som vakar över mig. Och den finns i mitt hjärta.

 

Annie

19 maj 2014 14:44

Du skriver så fint, så det går rakt in i hjärtat när jag läser.
Hoppas du fick en hyfsat bra nattsömn.

Jag tror också att det finns nån däruppe som vakar över dig.
Håller tummarna för dig och hoppas att du får bli friskare!<3

Tro hopp & kärlek till dig/

http://lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...