Jag börjar närma mig. Snart är jag där. Jag vill att tiden ska stå still men jag längtar ändå fram. För tillfället mår jag bra. Men kan bli sämre igen. Jag pendlar mellan vetskap och ångest. Ångest för att gå in och lägga mig där igen. Men vetskap om att detta är de bästa. Jag laddar och laddar men har mer att vinna. Jag vill vinna lite tid. Bocka av dem där grejerna man vill ha gjort innan man dör. Jag vill känna frihetskänsla. Inte vara bunden till nått. Inte känna nån smärta. Jag vill ta mig framåt. Jag har så mycket kvar att uppleva även om kraven har minskat. Jag nöjer mig med det lilla. Och fick jag bara välja en sak här i världen att få uppleva så hade de vart att få se min Loui växa upp. Att få följa han i livet och hjälpa han när han behöver sin mamma. Höra han lära sig prata. Kanske nån gång lära sig knyta skorna. Se han springa snabbare och snabbare. Vi skrattar redan mycket ihop och jag vill skratta många år till åt dina tokigheter. Att få ett barn är de bästa som kan hända en och de finns helt plötsligt nån som är ännu viktigare än en själv. Jag vill bara att du ska få det bästa i livet och du är redan lika stark och tålig som din mamma lilla Loui. Vi är envisa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...