Jag sörjer. Vetskapen att jag kanske inte kan få fler barn. Är så glad att jag har min lilla plutt och ännu mer tacksam blir man att man iallafall har ett barn! Men vill så gärna ha ett syskon till honom. En lekkamrat. En livskompis. Syskon har för mig varit så viktigt och är så glad för min lillebror. En kompis man har haft med sig på resor, utflykter, lekt kurragömma med. Badat naken i badkaret med :) Man delar verkligen sitt liv med syskon och såklart har man bråkat och haft hatkärlek. Men de är de som är livserfarenhet. Man har någon att dela saker med. Man lär sig att ta hand om varandra. Det är utvecklande att ha syskon. Och man lär av dem hela livet vare sig man är störst eller minst.
Min kropp har nu genomgått så starka behandlingar så de kan ha rubbat sig och minskat min fertilitet. De känns orättvist. Visst att jag har styrkan att slåss mot cancern. Men när medicinen ska beröva mig saker som jag önskat. De sörjer jag. Men de har även gett mig nya tankar. Tankar om att ta hand om barn som har de svårt. Att få kunna bli en trygghet för barn som far illa i vårat egna sverige. De borde verkligen inte få vara så. Inte ens i hela världen. Men ja ska börja här i mitt eget land. Kanske få vara foster familj. Kanske få ta hand om barn som förlorat sina föräldrar. Jag hoppas jag får den orken och styrkan när jag är friskförklarad. Jag ser framåt även om framtiden är svår.

 

Lina (och lite Gerd)

29 april 2014 20:21

Sofia! Mamma säger alltid "Livet är ett helvete och ibland är det bra" ... har alltid undrat över vad hon menar med det där och nu när jag blivit äldre förstår jag! Livet är fan inte lätt att leva, det är orättvist, det är tufft, det är jobbigt, tråkigt, läskigt och svårt! Sedan finns det stunder som är så underbara så att allt det tuffa blir värt att gå igenom. Problemet är att de flesta är så bortskämda så de inte inser vad som är det goda i livet. Mina knäoperationer och min saknad av fotbollen har alltid varit min last i livet och något jag sörjer varje dag, små små problem jämfört med dina, men alla har sina problem. Jag vill att du ska veta Sofia att vi tänker på dig, jag tänker på dig och följer din blogg. När jag är besviken på min knän, på avsaknaden av fotbollen, när jag lägger ner mitt fjärde år på rehab så vill jag att du ska veta att när det är extra jobbigt så tänker jag på dig. Vad du går igenom, när jag är sur och grinig och gnällig får jag perspektiv på saker när jag tänker på dig. DU INSPIRERAR! Jag hejar på dig varje dag <3

sofia hedlund

29 april 2014 23:05

Åh ni är underbara? tänker mycket på er också och saknar er! Så fort jag blir bättre ska ja komma ut till er och njuta av livet :) tack för alla fina ord och hälsa till mamma i massor!

 

Johanna

30 april 2014 16:51

Du är en så fantastisk människa Sofia ! Och du ska veta att de inte går en dag utan att jag tänker på de ord du sa till mig på sjukhuset . Du sa att åk nu hem och njut, för man vet aldrig vad som ska hända än . Så fruktasvärt sant och varje dag försöker jag beaka dina ord ! Jag försöker att inte gnälla för småsaker och jag tänker på dig , på er <3 <3. Du är en så klok människa .. Tack för att du är så fantastisk och att du delar med dig så av dig själv! Tänk om alla människor hade lika stort hjärta som dig Fia <3 kramar på dig !

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...