Känslorna svämma över lite igår.. Hade dag permission från sjukhuset och va hemma hos min mor&far. Min lilla Loui va självklart me:) men han fick feber på kvällen och låg på min arm o sov och de gjorde mig så ont att behöva lämna honom för att åka in till sjukhuset.. De kan inte finnas nån rättvisa när ens lilla barn på 16 månader ska berövas sin mamma. De e jag ska som finnas där för han när han e sjuk. Ta hand om och krama. Han ska få känna trygghet att ha sin mamma nära. Den lilla skiten man bar på i 9 månader för att sedan ge han all kärlek på jorden! De finns inte ord som beskriver den kärleken och de vet ja att dem som har barn själva som läser kan intyga. Den är obeskrivlig och oövervinnerlig! Jag hoppas så att denna resa ska ha en slutstation som gör livet till de bättre. Finna ny livsglädje och få tillbaka ork och kraft att ta hand om min familj . Ja trodde aldrig sånna här resor kunde va möjliga och ja vet att jag aldrig kommer få nått svar på varför. Jag längtar ut. Längtar hem. Längtar bort! De som fanns utanför och framför mina fötter ska nån gång få fortsätta blomma. För mig eller för nån annan. Jag måste hitta orken att komma tillbaks. Jag ska hitta ut igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...