Idag har de strömmat känslor genom kroppen. Första delen av dan delade jag tyvärr med herr illamående. Har fortfarande jätte svårt med frukost och alla mediciner jag behöver ta på morgon. För varje dag som går försvinner en dag utan tabletter. Jag längtar till den dagen ja inte behöver äta mer medicin. Bli piller fri. Men sen har dagen vänt till de bättre! Vi var och skrev på papper på banken så nu har familjen Ljungkvist/Hedlund en ny bil:) hoppas den för med sig lite tur och håller sig hel! Sen har jag hämtat min lilla guldklimp på dagis för första gången. Längtar så tills jag kan göra de själv igen. Få ta hand om min lilla bebis igen. Man saknar att ha den kraften att fixa o dona. Sånt som jag alltid gör. Efter de har jag varit med min familj, mamma, pappa och lillebror. Suttit ute och sugit in luften. På nått sätt var de lättare att andas idag. Börjar känna mig mer o mer som jag. De är en jobbig tanke vad som väntar framför mig. Ångest kryper sig på när ovissheten är här. Allt detta att inte veta vad som ska hända mig. Jag är väldigt rädd, men ändå så redo. Redo för vad de än blir. Man förbereder sig på de värsta. Det är ju trots allt min egen kropp som svikit mig. Jag vet liksom inte hur jag ska tackla de. Man sviker ju på nått sätt sig själv. Jag vet bara att jag i mitt huvud måste vara starkare än min kropp just nu. Jag måste bita ifrån och kämpa hårde för min kropp. Jag vill ju gärna få den tillbaks och helst i någorlunda bra form. Jag har lämnat över mig till sjukvården och hoppet ligger nu i deras händer. För jag lovar att göra de jag kan så får den medicinska utvecklingen göra resten.. mycket känslor. Men kvällen avslutades iallafall hemma hos svärmor&svärfar med färska räkor och mys. Så jag är mer än nöjd över va denna dagen har gett mig. Varje dag är en gåva och jag kan inte annat än älska livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...