Dödsångest när man mår som bäst. Den kryper på när livet just idag är på topp. När man ser allt de där man kan göra i livet. Dem små saker jag planerat att göra i helgen. De är bäst jag gör de innan de är försent. Res på dig och orka stå. Du måste stå lite till innan de kan va över. När livet sätts på sin spets. Då har vi inte tid med tveksamheter. Inte tid med jag gör de imorgon. Inte tid med konflikter. Då måste vi vända insidan till utsidan. Visa vilka vi verkligen är. Vi måste blotta oss själva i maktlösheten av vad som kan hända. Vi måste stå upp till vår kamp. Vi kanske inte får mer tid på jorden.
Hur skulle du vilja se tillbaka på livet.?
Jag tror på förlåtelse, att leva med rätt inställning. Se de positiva i de som sker. Har alltid trott på att allt har en mening. Sluta älta saker. Rycka upp sig och gå vidare. Friskt vågat, hälfen vunnit. Många där ute behöver en käftsmäll, kanske ett uppvaknande. Umgås med glada människor oftare. De finns ingen annan än du själv som kan skapa lyckan. Jag tror faktiskt jag har fått med allt de där. Så jag känner mig ändå stolt. Stolt för att jag har tagit livet på allvar och inte för givet. Man måste sträcka på axlarna. Skaka av sig eländena och gå vidare. Man kommer komma vidare. Man vet kanske bara inte alltid åt vilket håll.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...