Några dagar med torka. Igår söndag blev de utskrivning och hemgång. Värdena hade gått upp och isoleringen släppt så nu ska ja njuta av grönsaker o god mat hemma! Har fortfarande antibiotika kur men vart feberfri x antal dagar:) de känns bra! Denna veckan är de uppladdning inför kommande cellgiftsbehandling. Aldrig trodde man att man skulle ladda eller planera för sån skit. Att man skulle styra sitt liv efter en sjukdom. Just nu styr nån annan mitt skepp. Ett väldigt dyrbart skepp som innehåller skatter jag aldrig trodde ja skulle äga. Skatter som inte kan mätas med några pengar i världen! Den kärleken ett barn ger. Att känna sig älskad av sina nära. Vänner som är som stjärnor. Att ja skulle ha allt detta i mitt 22åriga liv. Kanske va cancern avundsjuk.? Kanske ville den utmana mig för o se hur ja skulle hantera den här prövningen. Vill den beröva mig på allt de fina jag byggt upp?
Nej, de ska ja tala om, att jag är nog inte redo att lämna över rodret på skeppet än. Jag ska tillbaks och styra själv. För jag är kapten över mitt eget skepp!

 

Annie

24 mars 2014 19:05

Du är en kämpe och en förebild. All styrka till dig!

Kram A/

http://Lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...