Tillbaks på sjukhuset. Har feber och nån infektion. Så e antibiotika och kontroller. Känns skit att ligga inne när ja precis hade vant mig att va hemma. Men detta är tyvärr sjukdommens gång och vi ska ändå se de positivt. Då har cellgifterna gjort sitt jobb. Och tar bort alla dem sjuka cellerna. Är just nu bara glad att ja inte har några magsmärtor. För de är nog de värsta. Men helst av allt skulle man såklart vilja va hemma, vara med sin familj. Njuta av livet. Jag vet att år går fort. Men just nu känns de väldigt långt borta. Har aldrig längtat till jul i mars månad. Men just nu vill ja fira jul i mitt nya hus, äta julmat och ha min o jonas familj samlad. Våran lilla Loui har fyllt 2 år och ja hoppas att ja kan njuta vid den tiden. Tid är dyrbart. Och man ska använda den väl. Hoppas fler där ute tar vara på tiden för man vet aldrig när något händer som berövar dig på den.

 

Annie

19 mars 2014 16:42

Jag känner dig inte, men jag tycker att du är modig som skriver om din sjukdom.
Gillar att läsa din blogg och följa hur det går för dig. Tycker fler borde läsa din blogg istället för tex modebloggar, För livet är inte alltid tipptopp och man kan bli sjuk .. Du skriver om din verklighet.
Bra sista mening i ditt inlägg, att ta vara på tiden .. Det stämmer.

Hoppas du får må lite bättre snart!
Kram A/

http://Lifebyannie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Samtidigt som tiden går fort så står den still. De e kaos och upp och ner på samma gång.. Som nån konstig känsla av att jag står och trampar men ändå är det maj 2016. Sen jag skrev sist har det hänt massor men de känns ändå som igår?! Jag flyter med ...

Orden flödar. Tankarna sprids. Jag e där igen. Jag e tillbaks. Ekorrehjulet i cancer livet. Ord som e svåra att ta in. Känslor som inte går att sätta ord på! Inte igen. Inte hugg mig mer. En bit av mig dog första gången. Du kanske skalar av mig likt ...

All matning. Alla världsproblem. Allt vi ser mellan fingrarna. Barn drunknar. Fotbollsspelare skriver på kontrakt. Tjänar miljoner av att sitta på en avbytarbänk. Folk kämpar för att få ihop vardagen. Stressar och går in i väggen. Vi e utbrända och ...

Fy fan va livet e hårt o komma tillbaka till.. detta eviga kämpande. Kroppen. Hormonerna. Hjärnan. Balansen behöver inte ta många steg för att hamna i obalans! tålamod, trots och ångestladdat. Jag kämpar mot livet, med cancer. En extra medpassagerar...

Ibland behöver man det. Ibland går de inte o se sig igenom tröttheten. För många saker man vill. Men inget man borde och måste. Ibland blir de så tungt Att ja inte vet hur ja ska ta mig igenom den närmsta timmen. Ibland vill jag bara dra täcket över ...